PVC (polyvinylklorid): Traditionella PVC-beläggningar kan innehålla ftalater, som är mjukgörare som används för att göra PVC mer flexibel. Ftalater har väckt oro på grund av deras potentiella hälsorisker. Men många tillverkare har gått över till att producera ftalatfria PVC-beläggningar för att lösa dessa problem. När du väljer PVC-belagda tyger, leta efter de som är märkta som "ftalatfria" eller "låg-VOC" (flyktiga organiska föreningar) för att minimera exponeringen för skadliga kemikalier.
PU (polyuretan) och TPU (termoplastisk polyuretan): Dessa beläggningar anses generellt vara säkrare alternativ till PVC, eftersom de vanligtvis inte innehåller ftalater. Det är dock viktigt att kontrollera med tillverkaren eller leverantören för att säkerställa att den specifika PU- eller TPU-beläggning som används är fri från skadliga kemikalier.
Tungmetaller: Vissa beläggningar och pigment som används i tygproduktion kan innehålla tungmetaller som bly eller kadmium, som är giftiga och utgör hälsorisker. Regulatoriska standarder, såsom de i Europeiska unionen (EU) och USA, begränsar användningen av tungmetaller i textilier. Ansedda tillverkare följer dessa standarder för att säkerställa produktsäkerhet.
Finns det potentiella problem med vidhäftning eller delaminering med tyger belagda med pu-stickad och PVC-tpu?
Vidhäftningsproblem:
Ytförbehandling: Korrekt ytförbehandling är avgörande för att säkerställa god vidhäftning mellan beläggningen och tygets underlag. Eventuella föroreningar eller rester på tygets yta kan hindra vidhäftningen. Tillverkare rengör och behandlar vanligtvis tygytan innan beläggningen appliceras.
Kompatibilitet: Beläggningsmaterialets kompatibilitet med tygsubstratet är avgörande. Inkompatibilitet kan leda till dålig vidhäftning. Tillverkare väljer beläggningsmaterial och processer som är väl lämpade för den specifika typ av tyg de arbetar med.
Kvalitetskontroll: Vidhäftningsproblem kan uppstå om det finns inkonsekvenser eller defekter i beläggningsprocessen. Kvalitetskontrollåtgärder, såsom övervakning av beläggningens tjocklek och härdningsförhållanden, är väsentliga för att säkerställa enhetlig och tillförlitlig vidhäftning.
Delamineringsproblem:
Miljöfaktorer: Extrema miljöförhållanden, såsom exponering för höga temperaturer, luftfuktighet eller UV-strålning, kan bidra till delaminering över tid. Valet av beläggningsmaterial och dess motståndskraft mot miljöfaktorer kan påverka bindningens hållbarhet.
Mekanisk belastning: Delaminering kan uppstå när tyget utsätts för upprepad mekanisk belastning, såsom böjning, böjning eller sträckning. Detta är särskilt relevant för tyger som används i applikationer som utomhusutrustning och sportutrustning.
Kvaliteten på bindningen: Kvaliteten på den initiala bindningen mellan beläggningen och tyget är avgörande för att förhindra delaminering. Korrekt bindningsmetoder och kvalitetskontroll under tillverkningen hjälper till att säkerställa en stark och hållbar bindning.
Ålder och användning: Med tiden, särskilt vid frekvent användning och exponering för svåra förhållanden, kan delaminering uppstå som ett resultat av slitage. Att välja tyger och beläggningar utformade för hållbarhet kan lindra detta problem.
Sv
-1.jpg?imageView2/2/format/jp2 "200D polyester jacquardtyg")
